”Man måste se sina möjligheter och kämpa”
Elsa
Elsa är en finskromsk kvinna, född i slutet av 1950-talet. Hon har bott större delen av sitt liv i Sverige. Elsa har aldrig ägnat en tanke åt att flytta tillbaka till Finland. Hon kan känna sig smått irriterad när hon hör andra finska romer prata om att det var bättre förr och att de vill flytta tillbaka.

– I Sverige har vi haft alla förnödenheter, berättar hon. När jag och min familj kom till Sverige på 1970-talet fick vi syskon börja jobba för att hjälpa till med familjeförsörjningen. Nästan alla av oss fick tidigt jobb på Långbro sjukhus där vi jobbade med städning men även som kallskänkor. I Finland fanns inte samma möjligheter och jag är glad över vad Sverige har kunnat ge till oss.
Sedan mitten av 1980-talet är Elsa bosatt i Upplands-Bro, en förort i norra Stockholm. Där har hon tillgång till ett gym och ett närbeläget centrum; två saker som hon tycker är viktiga.

Barndom
Elsa är uppväxt både i Kausby och i Kokkola, två orter i Finland som inte ligger långt ifrån varandra. När Elsa var mindre kändes avståndet påtagligt.
Familjen bestod av en syskonkull på fem barn samt mamma och pappa. Elsa och hennes syster Miranda gick i skolan i Kausby under lågstadiet. Elsa minns denna period som lärorik och hon gillade att vara i skolan. Varje morgon och eftermiddag blev hon och hennes syster, tillsammans med de andra barnen som gick i skolan, upphämtade och lämnade med skolskjuts. Trots att Elsa gillade att gå i skolan var allt inte frid och fröjd.
– Många gånger hörde jag begreppet ”mustalainen”, som man kan säga är ett skällsord för romer, eka mellan husväggarna, minns hon.
I Kokkola gick Elsa både i mellan- och högstadiet i en skola som låg några kilometer från hennes hem. Men några kilometer ansågs vara mycket och hennes föräldrar tyckte att de tog på sig ett stort ansvar, när de lät sin dotter ta sig till skolan.
Elsa berättar ett minne från en vintermorgon under högstadietiden. Hon steg upp tidigt för att göra sina morgonrutiner. Det fanns enbart kallvatten i huset där familjen bodde. Trots detta tvättade hon håret på morgonen och strök det sedan med ett strykjärn för att få det riktigt torrt. Hennes mamma blev inte glad, men Elsa kontrade med att hon ville vara fin i skolan. Elsa skrattar när hon berättar detta minne.
Elsa fick tidigt lära sig att ta ansvar i hemmet. När föräldrarna åkte iväg för att sälja saker i andra byar var det en självklarhet att de äldre syskonen tog hand om de yngre. Ett stort ansvar lades på Elsa och hennes syster Miranda och skolgången för dem blev ojämn. Under mellanstadiet fick de turas om att vara hemma med de övriga syskonen. Elsa minns hur hon fick ställa sig upp framför klassen och förklara att hon tagit hand om sina syskon när hon hade varit borta från skolan.

Arbete
Landsbygden i Finland var under den här tiden isolerad och det fanns inte många affärer eller tillgång till olika varor. För Elsas föräldrar var detta en möjlighet att få ihop pengar till det dagliga levebrödet. De köpte varor som pyjamas, strumpor, skjortor och diskborstar i storstaden, varor som de sedan sålde vidare på landsbygden.
För Elsas familj var det alltid viktigt att klara sig på egen hand. Att ta hjälp av sociala myndigheter kom aldrig på tal, om några romer gjorde det ansågs det skamligt.
Elsa och hennes syskon kom till Sverige tillsammans med sin mamma. Deras pappa hade gått bort långt tidigare och det var Elsas mamma som fick dra det stora lasset med att ta hand om familjen. Elsa minns att hennes mamma hade besökt Sverige några månader innan det blev bestämt att de skulle flytta.
– Mamma åkte till Sverige för att ordna alla papper och skaffa en lägenhet i Skärholmen. Jag minns det nästan som om det var igår. Vi fick åka tåg och jag minns hur lång resan var, jag tror att den tog flera dagar.

Bostad
I Finland bodde Elsa och hennes familj bodde i ett hus. Elsa har inget minne av att de tvingades bo i tält någon gång. I huset fanns vatten och avlopp och vedspis. Det var kallt på nätterna och man fick hålla elden igång i spisen. Alla syskonen sov på golvet men deras mamma hade en egen säng. I huset fanns det ingen dusch men man hade tillgång till en bastu. Den användes även som tvättstuga. Kläderna kokades i en stor gryta som fanns inne i bastun. Att tvätta kläder var ingen enkel process, tvärtom kunde detta ta en hel dag.

Hygien
För Elsa och hennes familj var det viktigt att ha ett rent hem och rena kläder. En av anledningarna till detta är att man ville hålla sjukdomar borta. Ibland kunde det gå rykten om att vissa romer hade lungsjukdomar och när dessa romer kom på besök serverades de mat på ett särskilt porslin. Om man inte var riktigt säker på om besökarna var sjuka eller inte, kunde man använda samma porslin som familjen. Men när gästerna gått kokade man porslinet i ett bakteriedödande medel.

Kontakten med andra romer
Elsa märker skillnad på romers samhörighet förr och nu. Hon berättar:
– När jag var liten var det vanligt att andra romska familjer kom och hälsade på fastän vi inte var släkt. Att de stannade kvar över natten var nästan en självklarhet. Detta var ingenting som man kunde ifrågasätta trots att man bodde trångt, man var tvungen att acceptera det.
När Elsas familj kom till Sverige fortsatte den starka familjegemenskapen och det var först när Elsa flyttade hemifrån som hon fick kontakt med personer som inte var romer. Under sin uppväxt i Finland hade hon aldrig besökt ett icke-romskt hem. Hon hade föreställningar om att det i icke-romska hem var rent och städat, att husen såg ut som slott. Hon fick en smärre chock när hon för första gången i Sverige besökte ett icke-romskt hem och det inte alls såg ut som hon hade föreställt sig.
– Det var smutsigt och det låg saker överallt. Diskhon var överfull med porslin och det var dammigt. Okej, man ska inte generalisera. Men det var en chockerande upplevelse för mig, skrattar Elsa.
För Elsa är den romska identiteten en självklarhet. Familjens kultur och traditioner har en given plats i hennes liv. Det var först i Sverige, när hon kom i kontakt med icke-romer, som hon insåg att man kan göra saker och ting på olika sätt. Ett tydligt exempel på detta är hur man tvättar i tvättstugan. Elsa var uppvuxen med att tvätten skulle sorteras noggrant. Ljusa kläder skulle inte tvättas med mörka, kvinnors och mäns kläder skulle tvättas separat. När Elsa kom till Sverige och såg att icke-romer blandade alla kläder tillsammans blev hon mycket förvånad.
Det romska språket användes mer när familjen fortfarande bodde i Finland. När andra romer kom på besök talade man romska. I dag använder man inte språket i samma utsträckning, varför kan Elsa inte svara på. Hon förstår fortfarande det mesta, men det är främst när hon träffar sina släktingar och andra romer som hon använder vissa delar av språket.

Att bilda familj och få barn
Elsa är gift sedan 28 år med en man som tillhör en annan romsk gruppering. Han är resanderom. När Elsa var yngre var det inte så vanligt att man gifte sig med romer som tillhörde andra grupper. En av anledningarna till detta tror Elsa är att man inte visste bättre. Man levde isolerat och man hade enbart sett andra finska romer och då blev det en självklarhet att man gifte sig med någon ur samma grupp.
Elsa var långt över 20 år när hon och hennes man gifte sig. Fram tills dess bodde hon hemma och hjälpte till med familjeförsörjningen. De flesta av de finska romerna arrangerar inte stora bröllop. Man hittar den man vill leva med och man rymmer tillsammans. Man är borta i några dagar och när man kommer tillbaka blir man sedd som ett gift par. Även Elsa rymde med sin man.
– Jag vet att romer från andra grupper också brukar rymma men det är särskilt utpräglat bland de finska romerna. De som väljer att gifta sig i kyrkan är ofta religiösa. Om man väljer att gifta sig i en kyrka så är det bara de i ens egen ålder som närvarar. Äldre kan inte vara med för det anses som lite skamligt, säger Elsa.

Att uppfostra och förbereda sina barn för vuxenlivet
Elsa har en dotter, som är i 25-årsåldern, och som hon är mycket stolt över. Att bara ha ett barn är ovanligt i finskromska familjer. Elsas dotter har studerat länge och har ett mycket bra arbete. Elsa kan bli irriterad när hon ser andra unga romer som varken studerar eller arbetar. Hon anser att alla har samma möjligheter, men att de finskromska kläderna ibland kan utgöra ett hinder.
– Man måste se sina möjligheter och kämpa. Det hjälper inte att bara klaga och tycka synd om sig själv. Om man inte har utbildning är det svårt att komma någonstans i livet. Man gör inte avkall på sin romska identitet bara för att man väljer att vidga sina vyer och lära sig nya saker, säger Elsa.

Kultur och fritid
Den romska kulturen och de romska traditionerna är viktiga för Elsa. Hon valde, precis som många andra finskromska tjejer, att ta på sig de kläder som är så starkt förknippade med de finska romerna; den svarta sammetskjolen med tillhörande färgglad blus.
– Man gjorde det utan större eftertanke, menar Elsa. Att kjolarna var så tunga och opraktiska tänkte man inte på då. Det var mer som en kutym.
När Elsa blev lite äldre valde hon att inte bära kläderna längre. Nu var hon gift och bodde i en förort där det inte fanns så många finska romer. I dag använder Elsa kläderna vid speciella tillfällen, när hon ska hälsa på släktingar eller äldre romer. Mest för respektens skull, säger hon. Till vardags bär Elsa en svart fotsida kjol.
Många finska romer lever fortfarande på ett traditionellt vis. Kvinnan har huvudansvaret för hemmet och mannen är ute och arbetar för familjeförsörjningen. Elsa bestämde sig tidigt att detta inte skulle sätta stopp för hennes eget välmående. De senaste 15 åren har hon till exempel tränat. Hon har prövat på många olika träningsformer, som boxning, yoga och spinning. Men den träningsform hon gillar allra mest är att gå på gym.
– Jag mår bra av att röra på mig och att vara aktiv. Jag känner många andra finskromska kvinnor som har problem med både axlar och knän eftersom de har arbetat mycket i hemmet, men även den tunga svarta sammetskjolen är en bidragande orsak. Vi lever bara en gång och jag vill må bra under den tiden, säger Elsa.

Religion
För Elsa är religionen och den kristna tron viktig. Hon säger att hon har den med sig sedan barnsben. Många finska romer är i dag pingstvänner och de brukar ha egna gudstjänster som anordnas med jämna mellanrum, både i Sverige och i Finland. Elsa brukar dock inte närvara på dessa.
– Jag har min tro och jag har ingen bestämd kyrka, jag kan gå var som helst, säger hon.