ROMERNAS HISTORIA

Intervjuer med romer

”Som tolk har man vänner från många länder”
Emina

Emina tillhör den romska gruppen arli. Hon föddes i Makedonien 1985.

Barndomen
Vi ber henne att berätta om sin uppväxt. – Jag kommer från forna Jugoslavien. Jag är född i Makedonien, och vi bodde i Presovo som är en mindre stad mellan Makedonien och Serbien. Min pappa jobbade som snickare där. Jag kommer ihåg att min pappa sa att vi måste åka utomlands, till något land inom EU och 1991 kom vi till Sverige. Först bodde vi på en flyktingförläggning i Flen. Sedan bodde vi två och ett halvt år i Söderfors i Gävleborgs län innan vi blev utvisade. Vi skulle återvända till Jugoslavien, men vi bestämde att åka vidare i Europa och då åkte vi till Tyskland.
Var det lätt på den här tiden att ta sig över gränserna i Europa? – Vi hade pass men det var svårt att få visum till Tyskland. Min pappa fick betala flera tusen D-mark för att vi skulle kunna ta oss över gränsen. Kan du berätta hur det var, åkte ni bil och båt från Sverige? – Som jag minns det åkte vi bil. Det fanns folk i Polen som tog människor över gränsen till Tyskland. Vi träffade en man som sa att för att komma till Tyskland måste vi först gå genom skogen. Han sa till oss att vi skulle vara tysta för det bodde folk nära skogen. Mina föräldrar var både oroliga och ledsna, vi visste inte vad som skulle hända. Det är klart att vi var rädda för att passera gränsen illegalt. Två medelålders män följde med oss. De skulle föra oss från Polen till Tyskland. Det var inte långt, men det var vatten emellan. När vi kom fram till vattnet mådde min pappa så dåligt att han var medvetslös. Männen sa att vi skulle åka kanot och de pumpade upp en gummikanot. Mina föräldrar var inte smala, de var kraftiga, vi var fem barn, mamma, pappa och en person som skulle hjälpa oss över. Sju personer som skulle åka i en gummikanot. Det var kaotiskt.

”Herre Gud så här kan vi inte åka, det här är ju hemskt, vi kommer att sjunka”, sa min mamma. Vi barn förstod inte så mycket, vi var små, jag var sex-sju år och min yngsta syster var två år, ”Vi kommer att hjälpa er”, sa männen. Men mamma var bestämd:” Nej, vi tänker inte åka över. Vi åker tillbaka”. Tack vare min mamma fick vi återvända samma väg. Vi hörde en hund och när den märkte att det var människor i skogen började den skälla. Det var livsfarligt. Vi åkte till min morbror och han hjälpte oss att hitta en tysk man som kunde köra oss i bil över gränsen till Tyskland. Vi fick lägga pengar i mitten av passen för att vi skulle få passera gränsen, sedan åkte vi in i Tyskland. Vi kom till Karlsruhe, det värsta var flyktingförläggningen där. Det var stor skillnad om man jämför med Sverige. Vi bodde i Tyskland i fyra och ett halvt år. Mina föräldrar fick arbete och vi syskon fick en syster till. Sedan blev vi utvisade och åkte tillbaka till Sverige. Vi åkte båt mellan Danmark och Sverige. När vi skulle passera gränsen sa mamma att vi måste blanda oss med andra. Vi hade tur för det var ingen i passkontrollen. När vi kom till Stockholm sökte vi asyl. Vi fick transfer till Laxå där vi bodde i några år. Efter en tid fick vi uppehållstillstånd. Vi är tacksamma för att vi fick stanna i Sverige och utbilda oss.
Vad var det som fick er att flytta från Presovo? – Vi hade en egen villa där och det var bra. Men det blev krig, livet blev svårt och vi kunde inte bo kvar. Mina föräldrar blev misshandlade av albaner. Vi var tvungna att ta oss därifrån och åka ut i Europa.

Hälsa
Berätta hur det varit att hålla sig ren och frisk under ditt liv. – Jag har bott i forna Jugoslavien i fyra och ett halvt år, jag har bott i Sverige och i Tyskland. Jag är uppväxt i Europa, den längsta tiden har jag bott i Sverige. Det var svårt när vi bodde i forna Jugoslavien jämfört med hur det är i Sverige. Man fick hämta ved, elda och värma vatten, men min mamma var jätteduktig, vi hade det rent, det var perfekt.

Familj och barn
Hur träffade du din man?
– Jag skapade ett konto på nätet och träffade honom via det. Vi lärde känna varandra där. Sedan träffades vi flera gånger. Jag frågade varifrån han kom och han berättade det. När vi hade känt varandra i tre, fyra månader bestämde vi att vi skulle gifta oss.
Har du gift dig med honom eller har ni rymt? – I vår kultur kan man inte gifta sig med vem man vill hur som helst. Det beror på vem det är, vilken familj personen tillhör och varifrån familjen kommer. Jag förstod att min pappa skulle vara emot vårt giftermål om jag berättade var min killes familj kom ifrån.
Det var ingen idé att komma att fria till mig. Vi bestämde att jag skulle rymma, det var den enda utvägen. Men jag berättade för min mamma att jag var tillsammans med honom. Mamma frågade hur gammal han var. När jag sa att han var 25 år frågade mamma om han varit gift: ”Han kanske har varit gift. Du är 20 år och han är 25 år, det är ovanligt att romer gifter sig så sent”. Jag sa till mamma att han var en trevlig kille. Mamma bad då att få prata med honom. Först frågade hon honom: ”Vems son är du, hur gammal är du, har du varit gift”? När han förklarade att han inte hade varit gift sa mamma: ”Det är upp till dig, jag blandar mig inte i ”. Sedan rymde jag, vi gifte oss och nu har vi tre barn, två flickor och en pojke; Ajsa, Amela och David. De är nu sju, fem och två år gamla.
Trivs du med din man? – Absolut. Jag trivs, jag mår bra, jag har skapat en familj. Jag är nöjd med mitt liv.

Vad önskar du att dina barn ska lära sig för livet? Det är klart att jag vill dem det bästa. Jag vill att de ska utbilda sig till något bra eftersom den möjligheten finns här i Sverige. Man kan bli vad man vill, bara man har vilja. Min önskan är att de ska utbilda sig till frisörer det är ett roligt jobb. De är två systrar, de kan öppna en egen frisörsalong. Är det någon i din familj som jobbar som frisör? Ja, min make. Det är därför jag vill att mina barn ska utbilda sig till frisörer. Min mamma har också erfarenhet av det.

Arbete
Kan du berätta om de arbeten du har haft!
– När jag hade gått ut gymnasiet ville jag prova på att arbeta som tolk. Jag tyckte det verkade roligt. Jag fick jobb genom Falu tolkservice och har jobbat där i cirka fyra år. Hur har du lärt dig till tolk? – Jag har gått tolkutbildning i Storvik.

Samhälle
Berätta om umgänget med andra romer? – Jag bor i Borås, det är en stor stad. Här finns det många romer från olika orter som vi umgås med. Vi trivs tillsammans. Det finns också några romer som vi inte umgås med, men det är upp till dem. Umgås du med icke-romer? – Det är klart, jag har ju svenska kompisar. Mina arbetskamrater kommer från många olika länder. Som tolk har man vänner från många länder. Har ni kontakt med socialen? – Med socialen har jag ingen kontakt, jag försörjer mig själv.

Kultur och fritid
Vad betyder romsk kultur för dig? – Det betyder mycket för jag är en rom. Berätta om hur det varit att behålla modersmålet!
– När vi var små pratade vi romani. Det är klart man pratar sitt hemspråk hemma. Här i Sverige pratar jag romani med mina föräldrar, med mina romska kompisar och med mina barn, men det blir automatiskt så att jag måste använda några ord svenska också. Hur ser du på kultur och fritid, brukar ni har mycket fester, speciella kläder? – Det finns folk som har fester. Vi har våra ”kulturkläder”, de heter dimije salvari. Vad brukar du göra på fritiden? – På sommaren brukar vi gå ner till stan och fika, umgås, åka med barnen till Leo´s Lekland, eller åka till Skara sommarland. Vi umgås med släkt och vänner ute när det är fint väder. På vintern när det är snö brukar vi åka pulka med barnen, det är roligt.

Religion
Är du aktiv i någon kyrka eller moské? – Jag har växt upp i en muslimsk familj. Min pappa är muslim. Han var inte en sträng muslim, han bestämde om sig själv och vi barn vi var ansvariga för oss själva. Jag och mina syskon åt fläsk i skolan fast det fanns mat för dem som inte åt fläsk. Sedan träffade jag min man, han var Jehovas vittne och odöpt förkunnare. Han berättade om Gud Jehova, hur Han är, vad Han har lovat oss och hur det kommer att bli i paradiset. Då tänkte jag att det här är någonting som är bra och jag började studera religionen. Jag har varit gift i åtta år och jag har studerat läran i flera år. Nu har jag bestämt mig, jag vill bli ett Jehovas vittne. Mina barn tycker att det är bra fast de är så små. De känner kärlek från Gud Jehova, vi är en Jehovas vittnefamilj, det går jättebra.