ROMERNAS HISTORIA

Intervjuer med romer

”Den romska kulturen visar vem jag är”
Zorica Stankovic

Zorica föddes år 1964 i staden Belgrad i Serbien. Hon har bara en bror kvar i livet. Båda föräldrarna blev dödade under kriget i Serbien. Zorica har inte så mycket kontakt med sin bror. Han bor i Australien och är gift och har familj där.

Barndom och skolgång
Zoricas uppväxt var svår och hennes skolgång var mycket dålig. Hon gick i skolan fram till fjärde klass, sedan hade familjen inte råd att låta henne gå kvar i skolan.
– I Serbien fick man köpa allt själv, berättar hon. Både böcker, pennor och annat.
I hennes familj var det bara pappan som jobbade och hans lön skulle räcka till hela familjen.
– Som tur var hade vi vårt eget lilla hus. Det hade min mamma ärvt efter sina föräldrars död. Så vi slapp betala hyra till någon eller bo ute i tält, fortsätter Zorica. Jag bodde i det huset under hela min uppväxt, jag föddes där och jag slapp flytta runt.

Hälsa och hygien
Zorica har inte haft några svårigheter att hålla sig ren. När hon bodde i Serbien hade hon tvättmaskin där hon tvättade sina kläder som hon sedan torkade ute i trädgården.
Hon pratade väldigt bra serbiska och hon fick all hjälp av samhället vad gäller sjukvård.
Zorica Stankovic är ett serbiskt namn så Zorica hade lite mer rättigheter än vad folk med romska namn hade. Det tänkte hennes föräldrar på när hon var liten, därför bytte de efternamn från Bajrami till Stankovic.

Att bilda familj
Zorica har varit gift en gång. Hon gifte sig 1984 när hon var tjugo år. Två år senare skilde hon sig eftersom hennes man ofta misshandlade henne. De har inga barn tillsammans och det tackar Zorica Gud för.
Mannen hon var gift med var serb. I början gick allt bra och de var lyckliga tillsammans, men efter åtta månader började misshandel och diskriminering. Zorica hade ingen hon kunde vända sig till, så hon fick stå ut med allt. När hon insåg att hon verkligen inte stod ut längre anmälde hon mannen till polisen, men det hjälpte inte.
– Polisen trodde mer på honom än på mig, för min man var ju gadjo, säger Zorica.
När Zorica bestämde sig för att lämna sin man sa han till henne: ”Jag har aldrig älskat dig, allt var bara spel. Jag hatar romer och ville gifta mig med dig för att kunna behandla dig som en slav.”
Zorica orkade inte bemöta det han sa. Hon vände sig bara om och gick sin väg. Hon har inte gift om sig.

Resan till Sverige
Zorica jobbade som städerska på McDonalds. Hon klarade sig ganska bra ekonomiskt. Men i slutet av augusti 2012 fick hon ett samtal från sin kusin som bor här i Sverige. Kusinen erbjöd henne att komma till Sverige och Zorica tackade ja. Hon tog semester från jobbet och redan den första september kom hon till Sverige. Hon bodde hos sin kusin och hennes familj. En kväll hände något som hon aldrig trodde skulle hända. Hennes kusin började bråka om något väldigt känsligt och Zorica blev utslängd ur lägenheten. Hon hade ingenstans att ta vägen, den natten sov hon över hos sin kusins granne som bodde mittemot kusinen i samma hus. Grannen pratade med Zorica och rådde henne att stanna kvar i Sverige genom att söka asyl. Zorica tyckte att det var värt ett försök, så hon bad grannen visa henne till Migrationsverket. Grannen gav henne lite råd om hur hon skulle göra. Nu är Zorica kvar i Sverige som asylsökande och hon är bosatt i Alvesta. Hon trivs, hon har lärt känna andra människor och fått många vänner. Hon tycker att hon klarar sig bra och hoppas att få stanna i Sverige.


Kultur
I dag umgås Zorica bara med romer, och då är det romer som tillhör olika grupper. Själv är hon gurbeti, andra romer hon ofta umgås med är arlije. – Den romska kulturen betyder mycket för mig, säger Zorica. Den visar vem jag är.
Modersmålet använder hon nu tillsammans med andra romer. När Zorica var gift pratade hon bara serbiska och höll nästan på att glömma sitt romska språk.